3 oktober

Idag var sista dagen på jobbet som Ambassadör. Gick en tur på Lademoen, hälsade på några folk som verkade känna igen mig. Sen gick jag igen till Lilleby skola, där jag var på loppmarknad i söndags. Några barn hade undrat väldigt vem som fanns där under masken, så idag gick jag dit och tog av mig huvudet så att det inte skulle bli några missförstånd. Dom blev väldigt taggade och tillslut hade dom prövat huvudet allihop, och täckt det med tuschteckningar, tags och sina egna namn. Jag bad dom rita katter, så det blev en del sådana. “Detta måste ju vara ett dialogprojekt”, sa rektorn. 

På vägen tillbaka undrade en kvinna om jag inte skulle komma på hallowenfest på Lademoen Bydelshus. Det måste väl betyda att jag blivit en del av lokalmiljön? “Är jag verkligen så skrämmande?” undrade jag. Hon svarade: “Nejdå!”

2 oktober

Idag tog jag Bussen in till torget och såg mig omkring. Fin dag som det var var det många som tagit sig ut efter jobbet på shoppingtur eller kanske bara gåtur men det var i alla fall folk överallt. Stark sol gjorde det lite svårt att se, men många som hälsade och blev glada. Tror figurer som mig i shoppingkvarter antagligen alltid kommer vara lite jippoartade. Promenerade mot Solsiden. På vägen en tjej som frågade: “Kan du se där inne!?”, “Jadå” sa jag. “HAN KAN SE!!” skrek hon innan hon försvann iväg.

Så gick jag Innherredsveien, vilade en stund på Solsiden till omgivningens omväxlande förskräckelse och förtjusning. Men ingen som riktigt vågade stanna upp. En kvinna kom fram och kände på mitt huvud.

Gick vidare mot Svartlamon och vid Plæna satt det vanliga gänget. Dom blev mycket förtjusta och en av dom kom fram och sa att jag hade fina kläder och ville ta bilder. Han var snäll nog att ta en bild på mig och skrev “Lamon” med Anarkist-A på mitt huvud.  Fortsatte vidare och en annan man dök upp från ingenstans och tog snabbt en bild bredvid mig med sin telefon. Hänger inte alltid med i svängarna.

 

1 oktober

   Ute lite senare idag och gick runt, det var ganska mörkt och lite svårt att se emellanåt. Träffade på en man på Innherredsveien som undrade vart jag var ifrån: “Jag är från Lademoen”, Han sa “I’m also from norway!” “I love you”, “I like you”, “See you tomorrow!” Sen började han dra i mina hängslen så då gick jag därifrån. “You have to be careful!” skrek han.

Kollade lite i skyltfönster på bunadssömnad och annat.

Var lite svårt att få kontakt när det var så mörkt, och dessutom lite svårt att gå så jag satte mig en stund nere vid Solsiden, men upptäckte ett tag att jag verkade skrämma folk som gick förbi. Det känns ju inte så bra, så jag gick tillbaka till Lademoen. Inga folk ute här.

Imorn tar jag nog en tur med bussen in till stan.

30 september

Idag kom jag ut ganska tidigt. Kanske lite för tidigt (alltså, klockan var nio). Alla som var ute verkade vara på väg någonstans i raskt tempo, utom de som var ute med hunden. Hundar har jag dock lärt mig att undvika, också idag var det en hund som blev riktigt förbannad av min åsyn.

Satte mig en stund bredvid gubbarna från Trondheim bydrift som var ute och rensade sly i parken, tänkte dom kanske satt inne på någon spännande information. Men dom var tydligen väldigt upptagna med sitt slyarbete.

Gick en tur på Buran (här träffade jag den arga hunden), ner på Solsiden, och tillbaka genom Buran. Några byggarbetare på Strindheimstunneln blev glada, igen. Dom verkar ha ett gott humör dom! Utmattad av promenaden la jag mig på en bänk vid Buran fotbollsplan. På väg hemåt gick jag förbi herrarna från Trondheim bydrift igen. Den här gången såg dom riktigt förbannade ut när jag passerade. Märkligt.

Imorn får det bli en kvällspromenad.

29 september

Väldigt trött idag, så jag gick helt enkelt och satte mig på min bänk i Lademoparken. Satt och såg på folk och hundar som gick förbi, hälsade på ett några av dom. Tre turister kom fram och ville ta bild med mig, och det gick ju bra. Så dom satte sig bredvid mig en och en och fick varsin bild. Försökte starta ett samtal men dom verkade upptagna med sevärdheter. Jag tog i alla fall en bild på dom.

Jag kom att tänka på att hittills har jag inte pratat med någon som haft något som kan likna negativt att säga om Lademoen. Är vi som bor här ovanligt stolta över vår stadsdel? Imorgon tror jag att jag ska kolla med folk vad dom tycker om de angränsande områdena Buran och Rosendal. Är dom också “beste plassen”, “heim”, “chill”? Är det någon som kommer skriva “Sunny fun i Rosendal” på mitt huvud, så som någon skrev om Svartlamon? Eller Lilleby kanske, dom hade ju en trevlig loppmarknad.

 

 

 

28 september

Idag gick jag ut och satte mig i Lademoparken i den goa solen. Efter en kort stund dök det upp en kille på cykel, som hette Martin. Vi satt och pratade en stund, och han sa att han känner “nästan alla” på Lademoen, hade många av sin kompisar där. Så ritade han en bil, ett hus, ett hjärta och lite annat på mitt huvud. En man kom fram och frågade vad “detta handlar om egentligen”. “Han vill ta en bild av dig” tolkade Martin, eftersom mannen pratade för tyst för att jag skulle kunna höra igenom. Så tog mannen sin bild och sa att Lademoen är en fantastisk plats.

Martin berättade att det var loppmarknad på hans skola i Lilleby idag, och ville att jag skulle gå med dit, så det gjorde jag. Den mesta försäljningen pågick inne i skolan, men jag höll mig på skolgården och kikade lite eftersom jag känner mig så stor och blir rädd att välta något. Det var en succé bland barnen och nu har jag bland annat fått mustasch, läppstift, och “arga ögonbryn”.  Ett barn undrade om jag “var en riktig man?” En annan hade svaret: “Ja, ser du ikke han har riktiga skor!?”

Efter en stund fick jag nog av uppmärksamheten och vandrade vidare ett tag, innan jag gick tillbaka till Lademoparken och satt en stund.

Intensivt.

27 september

En tur till hamnen idag igen. Den här gången fick jag med mig bilder hem! Många lastbilar som tutar med specialtutor igen. Verkar vara en grej i det yrket alltså. Fin höstdag var det idag igen, träffade en kvinna som undrade “koffør går du runt sånn?!”. Hon fick ta en bild på mig och så sa hon att “Lademoen är arbetsplats”. Hon jobbade där, nämligen. Så frågade hon om jag var student, och “ja, det är jag ju.” Jag försöker prata norska men det är nog inte särskilt övertygande. Hon hade i alla fall lust att skriva något på mitt huvud, men sprang iväg innan jag hann be henne ta en bild av mig vid en fin truck.

Kom ner till den fina struten igen och förbi ett stort tankfartyg. En till lastbilschaufför som hälsade, och en joggare.

Gick så upp mot Lilleby. Där träffade jag en man som sa “Tidlig ut idag!”. Ganska så, vad tänkte han om Lademoen? “Naej ikke nå speciellt egentlig, æ e fra øya æ.” Han hade sett mig innan i alla fall och trodde det skulle gå fint för mig så länge vädret är ok.

Gick till Lademoparken och engagerade mig i en skulptur där, fick en bild därifrån där hon från hamnens text syns: “Måser sjø, sitte på kaikanten”

Note to self: Hundar blir rädda av min uniform

26 september

Idag blir det en post utan bilder, för jag raderade av misstag bilderna som jag tog idag. Desto mer målande får språket bli!

Gick ner till fjorden, mot det som kallas Nyhavna. När folk började flytta in till Lademoen för att bo i stan var det väl kanske här dom jobbade? Hade också lust att titta en stund på fjorden i hopp om att kanske få syn på tumlare, som inte ska vara helt ovanliga här.

På vägen ner skrek en grupp äldre barn “Hei!” och “Egghode!”. Inte så trevligt faktiskt.

 

Mycket lastbilar i hamnen, en av dom hade en slags specialtuta med en hel melodi som föraren spelade upp för mig. Satte mig nere vid den stora märkliga struten som står riktad ut mot den lilla fyren. Tog fina bilder när jag stod i den, dom är tyvärr är borta nu! Satt en stund och såg på havet. Inga tumlare, men en fantastisk dag och perfekt temperatur att bära min uniform i.

Undrar hur många av de boende på Lademoen som fortfarande jobbar i hamnen?

Gick tillbaka genom hamnen, och genom Svartlamon. På barnhagen var dom lika taggade som alltid! Jag har slutat vinka, det får mig att känna mig som en maskot på nöjesfält. Istället gjorde jag V-tecken. En person sa till mig att Smiley Face fyllde år nyligen. Det skulle vara jag då alltså.

Så gick jag vidare och satte mig och vilade på en bänk på Strandveien en stund, innan jag återvände hemåt.

Den där struten var så förbannat photogenic att jag tror jag måste gå dit imorn igen och ta en ny bild. Dessutom tror jag kanske att hamnen kan vara en viktig del i undersökningen av min identitet.

25 september

 

 

Sånt fint väder idag! Solen strålade och det blev ganska varmt. Jag gick en tur på Rema 1000 och handlade, potatis, kattmat och lite annat. Kände mig ganska så stor och var lite rädd för att välta ner något. Kanske var det vädret men folk blev väldigt glada över att se mig idag. Speciellt inne på Rema 1000, många som log och tog bilder. Dock inte mannen i kassan, han såg lite besvärad ut, kanske var det för att jag var lite trög på att slå min pinkod?

Gick hemåt igen och satte mig en stund i Lademoparken för att vila. Ett barn ville komma fram och hälsa men vågade inte. Jag tror att ändå jag börjar göra mig känd i området.

 

 

 

 

 

 

 

24 september

Gick ut med återvinningen idag. Hade med mig glas, metall, papper och plast. Fick leta en stund och hittade till slut en återvinningsstation på Lademoen. Här fanns det dock bara behållare för papper men jag fick i alla fall tömt en av mina påsar. Träffade också på en trevlig man här, han hette Abdul och undrade om jag kunde se ordentligt. “Helt ok!” svarade jag. Han hade tidigare bott på Lademoen och hade fortfarande många vänner där. “Chill plass å bo på” sa han. Så var han vänlig nog att ta en bild på mig när jag slänger mina pappersförpackningar, ser så där stel ut som på bild när officiella personer skakar hand! Så skyndade Abdul iväg.

Gick vidare ner till Strandveien där jag kunde kasta glas, metall och plast i behållare som fanns där. En man på cykel med barnkärra gav mig tummen upp och såg glad ut. Ett par spansktalande kvinnor såg mycket förvirrat på mig. Efter soptömningen var jag tvungen att sitta och vila. Satt på en bänk och ägnade en stund åt trainspotting. Många glada ansikten som gick förbi.

Så gick jag vidare bort mot hamnen, förbi där dom håller på att bygga Strindheimstunneln. Stod och såg på när dom jobbade och byggarbetarna frågade om jag var den nya förmannen. Gick sen en tur i hamnen och kollade när det lastades stål och annat. Hade lite dålig siktradie mitt bland alla gaffeltruckar som svischade omkring med stålbjälkar. En man frågade “Vem är du?” Jag svarade, “Jeg er Ambassadøren” och gav honom ett visitkort. “Jasså, jag är Ambassadören nummer ett från Sverige!” sa han. Var det en utmaning? I så fall så antog jag den inte. Han stressade vidare, såg ut som om han var på väg till sin vanliga lunchrestaurang. Jag gick hemåt. På vägen gick jag förbi Svartlamon barnehage igen. Där var dom lika glada som alltid! Börjar känna mig familjär i området, kanske det märks?